Min favoritplat är hemma. Jag vill vara hemma mycket, jag trivs här och här är jag trygg.
Dag 18 - Någon jag kan berätta allt för
Den som jag nästan kan berätta allt för är min mamma. Hon finns där alltid för mig och om det är så att man behöver något så finns hon alltid där för en.
.Dag 19 - Mina rädslor
Att jag ska bli sjuk eller om det ska hända något med min familj. Jag orkar inte så jätte mycket mer. Efter att har gått igenom mycket, så vill man inte stå där igen och se fler bli sjuka och försvinna.
Den jag saknar mest är Pappa. Jag saknar han sjuk mycket, det är så mycket som jag vill säga till han som jag itne kan göra nu, eftersom han itne finns hos mig mer :'(
Sen saknar jag också mormor, morfar och farfar jätte mucket om många fler som jag har förlorat.
Om man frågar mina kompisar så kan dom hålla med mig, när någon sjunger eller bara är glad så kan jag börja att gråta. När jag är förkylkd och när någon håller på så kan jag blra att gråta.
Jag kan gråta när jag tänker på någon som jag saknar.
Så jag kan itne bara säg en sak som får mig att gråta!
När jag slutade 9:an. Många tårar rann den dagen och mycket skratt blev det med. Jag saknar alla men jag saknar några mycket mer. Min klass eller (ex klass) var så tajta. Om det var något så var det alltid dom som gjorde ne glad och hjälpte en. NI VAR OCh KOMMER ALLTID ATT FINNAS HOS MIG!
Att jag är en sån person som blir av med min mobil hela tiden. Det kan vara så att den ligger i min ficka så har jag gått runt och letat efter den i över 1 h. Det är inte okej!
Kommer inte att blogga mer idag. Har mycket att göra!
Jag har en lille bror som heter Linus och han är 9 år. Han är jätte snäll, men jag fick inte visa en bild på han!
Nu ska jag snart börja skolan, vi börjar om 30 min och sen slutar vi tidigt idag. Det är kl 13.20, ikväll skaq jag plugga och se på film med min lille bror.
Bild från skolan, när jag "läser" en bok!! Det första som kommer upp i mitt huvud är när jag och några kompisar övade till en justin bieber medley som vi skulle göra på skolavslutningen. Vi visade upp det för vår musiklärare, och han tyckte att det var väl okej, men det tyckte inte jag. Så vi gick hem för dagen eftersom det var förmiddag.
När jag gick till mitt skåp såg jag att min musiklärare gick framför mig, men efter ett tag såg jag att han gick i mot mig. Så jag stannade, när jag han hade kommit till mig så frågade han mig och jag gjorde allt där upp på scenen. Jag bara asså nej jag är jätte nervös och jag kommer inte att klara det. Så sa han att jag måste tro på mig själv och om jag inte gör det så kommer jag inte att klara det.
Efter han hade sagt det och pratat lite till så fick jag en kram och sen åkte jag hem och satte mig och tänkte på det som han hade sagt. Att Jag måste tro på mig själv. Efter den veckan hade gått kom vi till min skol avslutning. Jag var så nervös och allt. Men jag klarade av att ställa mig där uppe och sjunga för alla i klassen och i skolan. Vi började att sjunga och när vi kom till baby så var det några som bara ”bbuuuuuu”, Jag och tjejerna skrattade bara och sen sjöng vi vidare. Jag trodde på mig själv och det gjorde resultat. Men jag tror att jag också blev lite stark efter att jag fick mitt stipendium för årets kämpe. Det är en av mina minne som jag vill komma ihåg och det ska jag vara stolt över.
Jag tänker mycket på hur et ska gå på gymnasiet för mig. Om jag kommer att klara det eller om jag ska gå ett år till. Det är riktigt svår och jag hoppas att all min kämpande ger mer resultat.
Jag vet inte riktigt mad dom menar med "tidigaste minne" men jag kan berätta ett minne som jag kommer ihåg.
Det var en dag innan jag skulle börja 6:e klass. Jag var så nervös och rädd. Jag vad rädd för att jag inte skulle ha någon att va med, eller att jag skulle bli mobbad. Om man har blivit mobbad en gång så är man rädd för att bli det igen. Men Jag och min mamma åkte iallafall till skolan oc hkollade, jag fick träffa alla lärare och efter den så vågade jag åka till skolan nästa dag och börja där :)
